Vilken pärs!
Den 14e var jag i Stockholm för att fixa visum. Jag hade lyckats ordna alla papper och bankkvitton på inbetalningar som man behövde. Det ända som saknades var ett personbevis "120-personbevis över alla relationer", detta hade de helt glömt att informera om, utan det fick jag reda på att jag behövde eftermiddagen innan jag skulle åka(efter att skatteverket stängt). Jag fick sitta hela kvällen och försöka skaffa en e-legitimation men ingenting fungerade, mamma försökte hjälpa mig men vi lyckades inte. Vi försökte ladda hem och installera på alla datorer i huset men utan resultat... BIG PROBLEM!
Ända sättet var att chansa, åka till Stockholm morgonen därpå med tåget 05:57 och hoppas på att jag skulle hinna till skatteverket den timman jag hade mellan att tåget kom till perrongen och tills jag skulle ha mötet på ambassaden.
Jag hade printat en vägbeskrivning och så fort jag kom av tåget var det bara att springa allt vad jag hade mot skatteverket. Där var det stängt trots att jag hade tittat kvällen innan att de öppnade kl. 8 men genom fönsterna såg jag att det redan var folk inne och jobbade. Jag försökte gestikulera och fråga när de öppnade, 10 visade hon med fingrarna och jag blev glad för jag tänkte att tio minuter är inte så farligt. När jag insåg att de öppnade kl 10:00 fick jag panik, sprang till ett närliggande hotell och fick låna en penna för att skriva en lapp till tjejen inne på skatteverket som jag kunde hålla mot rutan. På lappen bad jag henne släppa in mig för att jag skulle vara på ambassaden 09:30. Hon blev generad av mina försök att få uppmärksamhet och till slut kom en arg tant fram till rutan och fräste och skrek på andra sidan utan att jag hörde någonting. Jag fortsatte se lidande ut i hopp om att få sympati men tanten stegade iväg och skrev ett meddelande tillbaka till mig som hon smällde upp mot rutan, "VI HAR STÄNGT. ÖPPNAR KL 10!". Rutan var slemmig av tantens utbrott och jag kände mig helt uppgiven. Med gråten i halsen hittade jag en taxi och tänkte att om jag tar mig till ambassaden och berättar hur det ligger till så kanske jag kan få en senare tid om någon har avbokat sin.
Väl där ställde jag mig i kön i det vackra höstvädret. Folk fipplade med sina papper i sin ensamhet och alla kändes ganska nervösa. När jag kommit en bit fram i kön såg jag en skylt där de hade en lista på olika saker man skulle ha med sig och förberett för att visa upp. Under stod en liten text som sa att om man missat något av ovanstående saker så kan man gå ur ledet och fixa det så länge man är tillbaka innan 11:30. Mer tur kunde man inte ha, jag slängde mig in i en taxi bort till skatteverket. På vägen berättade jag för taxichauffören om min dramatiska morgon och mina missöden men som nu verkade få en lösning, han blev väldigt engagerad och uppspelt och gav mig massa lyckönskningar innan han släppte mig vid skatteverket. Utanför var det en låååång kö men så fort de öppnade kl 10 flöt allt på och snabbt kunde jag gå därifrån med mitt personbevis i handen!
Tillbaks till ambassaden, tillbaks till kön, längst bak igen. Hamnade bakom en trevlig tjej från Falköping som jag fick kontakt med. Sedan passerade jag slussen in till ambassadens område med metalldetektorer och där fick man lämna ifrån sig elektronisk utrustning. Inne på ambassaden var det en evig väntan men tiden gick fortare eftersom jag hade trevligt sällskap av Kristin från Falköping och vi träffade även en annan tjej, Jessica, som vi pratade med. Kristin skulle också åka som au pair ett år, fast till en förort till New York och Jessica skulle åka och bo hos sin pojkvän i en förort till Chicago för han är hockeyproffs och bor där.
Jag och Kristin fick bli intervjuade sist. Först hade hela väntsalen varit full med förväntansfulla och nervösa människor med till slut var det bara vi 2 kvar. Sedan hade vi äntligen blivit godkända för våra visum som skulle skickas senare med posten. Vi åkte in till centrum och firade med en god lunch. Jag åt sushi buffé och Kristin åt asiatisk buffé. Aldrig har sushi smakat så bra. Sedan var det dags att bege sig mot tåget och resan hem.
Allt gick bra tillslut men vilken pärs det var! Den natten sov jag gott kan jag lova :)
Kommentarer
Trackback
