Min andra Thanksgiving
Jag fick ledigt på Thanksgiving, tosdag den 24e, vilket var väldigt schysst. Egentligen skulle Bryce's bror komma hit och hälsa på och laga kyckling i anka i kalkon invirad i bacon. Han fick ett gratis säsongs skid pass till Lake Tahoe så han dissade oss 2 dagar innan Thanksgiving och drog till Tahoe istället och eftersom jag tackat nej till att fira med familjen och de andra här på gatan så stod nu både jag och Bryce utan någonstans att fira. Som tur var lyckades Laura klämma in 2 extra sittplatser för mig och Bryce hos dem där den stora middagen skulle vara. Bryce ville att vi skulle laga något att ta med oss och bidra men jag vet hur mycket mat det var förra året så vi kom tidigare till Kåre och Derek och hjälpte Derek att göra små crabcake munsbitar istället och tog med oss en bukett blommor till Laura.
Vi rullade små crabcake biffar och derek stekte dem. Sedan la vi dem på fint tillklippta salladsbitar med en liten klick vitlöks majonnäs på och Bryce fick till gräslöksdekorationen alldeles utmärkt!
Sedan bar det av över till Chriss and Laura för att ätas massor med mat!
Chriss grillade även detta år en gigantisk kalkon som blev svingod med lite rökt smak.
Mushos muchos mat!
Kul uppläggning tyckte jag och Bryce med pumpan som skål...
Chriss systersons pojkvän Hank gjorde tyska Spätzle enligt hans mormors gamla tradition för han hade fått en spätzle-görare förra året i julklapp av henne. Det var spännande men inte vidare gott. Det var godare den gången med mamma, mormor och Clara längs med auto bahn:)
Barnbordet... Skönt att man inte sitter vid det längre:)
Gillar den söta lilla namnskylten som Nick, Chriss and Lauras son hade fixat innan:)
Yum yum yum, deliciosos!
PECAN PIE!! Smääääääsk
Spontan äventyr!
Nu kommer Bryce och hans bror Taylor snart och hämtar upp mig, sedan bär det av mot Sacramento på release spelning av Bryce's kompis Spencer's band Arden Park Roots. De är svingrymma! Vi hängde mycket med dem medan de spelade in 4e plattan som lanseras idag med denna spelning i deras hemstad Sacramento. Skall bli kul att äntligen få höra dem live. De bodde här i SF under inspelningen av CD i Spencer's mosters mansion här. Ett svinstort hus med massor med gamla häftiga saker. Det har stått tomt i flera år, de hade tänkt sälja när bostadmarknaden krashade så det har bara stått öppet för förbiresande vänner och släktingar. Där sov vi många nätter och hörde när de övade på låtarna och tramsade runt med sina gitarrer. Så nu äntligen skall jag få höra dem framträda, skall bli riktigt roligt! Imorgon kanske vi även åker med Bryce's bror till Chico där han pluggar och där även Bryce pluggade och se hur det är där. Sedan tåget hem antingen i morgon eller på söndag med Bryce:)
Tyck till, jag vill veta vad ni tycker!
Vad tycker ni om de här pjucksen? Jag tyck de är svintuffa! Från All Saints min number one favorit affär! Jag fick pengar av mamma när hon var här för att köpa ett par "riktiga" skor för så vad tycker ni, skall jag slå till? :D
Kram på er där hemma!
Bryce's födelsedag
Första gången som jag träffade Bryce's föräldrar Colleen och Scott, hans bror Taylor hade jag träffat en gång innan. Vi hade en mysig middag på Bobo's som serverar det bästa köttet i stan. Svingod middag, jag och mamman åt filet mignon. Jag ver jättenervös innan. Mamman och Bryce kom och hämtade mig och sedan mötte vi upp med pappan och Taylor på restaurangen. Det var första gången som Bryce kom in och hälsade på Kåre och Derek och fick se hur jag bor. Tidigare hade han bara väntat i bilen utanför när han hämtade mig för jag hade inte velat tvinga in honom om det skulle kännas för seriöst men han hade inte velat fråga om han fick komma in om det var för påträngset. Lack of communication helt enkelt. Han kunde ju ha kommit med in för länge sen. Det här var dock 6e juni så det var ett tag sedan. Dagen efter kom mami hit och då fick alla träffa henne också! Vilken helg. Plus att det var block party på gatan kommande måndag och då fick hela gatan, alla grannar som vi umgås med här hela tiden träffa både min mamma och Bryce med bror. Himla ståhej och babblandes. Alla ville säga sin åsikt om Bryce, allt var positivt som tur var men vilket tjötande! :) Riktigt skvaller/kackel kvarter det här minsann!
Fin bild tycker jag i alla fall, hittade den på Colleen's facebook efter att hon lagt till mig som vän igår. Nervöst men kunde inte med att inte acceptera förfrågan:)
HALLOWEEN
Halloween firades på så sätt att jag åkte och gjorde mig iordning tillsammans med Lovisa och Josefine hos Lovisa. Vi drack lite vin och begav oss till Halloween festen i Northbeach som vi hade köpt biljetter till, Halloween Monster Bash party. Där träffade vi Bryce, hans rumskompis Mark från Australien med bror på besök och deras flickvänner. Det var kul och vi dansade. Jag vågade mig upp på scenen inför alla hundratals människor för att försöka vinna bästa kvinnliga utklädnaden. Jag ställde mig i ledet av alla utklädda tjejer och när de presenterade mig gick jag fram och gjorde en piruett och bugade. Fattar inte att jag vågade, det bara slog mig så sprang jag upp och gjorde det. När jag kom tillbaka sa Bryce att han försökt stoppa mig för det är ändå alltid förbestämt vem som skall vinna på sådana grejer men han sa att jag var bäst och mig gjorde inget, det vara bara kul att göra det. Vem vill ha en flaska Champagne ändå liksom?? Den tar ju slut så småningom ändå:)
Sedan gick vi på efterfest i något slags bilgarage eller verkstad som var helt nedsläkt och undangömd bakom tunga järndörrar. Ganska konstigt ställe, som en gammal inrökt svartklubb. Det var Bryces nye rumskompis och vän som är DJ, Carl, som bjöd dit oss. Han och hans DJ partner skulle spela skivor där så vi gick dit. Det var kul, sen blev det hemfärd. Kul, kul cykelhjul!
Påväg till festen på bussen med ursnygga vänner.
Halloween Monster Bash party
Bryce et moi på efterfesten. Han var utklädd till inte vet jag men han har varit samma sak varje Halloween i 7 år sa han, aningen fantasilös? Fast det var ju första gången för mig... Feeuu. Och jag var Black Swan från filmen med Natalie Portman.
Lovisas kompis Josefine var en servitris från USAs 20-tal och Lovisa var Sailor Moon.
Charmigt och romantiskt. Eller?....
Här kommer lite extra bilder från kvällen innan när vi test-gick ut och testade våra outfits:
Första baren vi gick till, vi brukar gå hit när vi går ut, det är trevligt. Det var många andra som också hade bestämt sig för att klä ut sig redan på fredagen.
Lovisa aka Sailor Moon! Hon hade trixat bra länge för att få till kostymen, hon sydde om förra årets cheerleader utklädnad.
Black Swan
Utanför andra baren
Jag försöker se ut som en arg svan men det blev ju nästan bara konstigt... Haha
Liten båt date!
Bryce tog mig för flera veckor sedan på en date. Jag mötte honom vid hans jobb när han slutade vid Fisherman's Wharf och sedan gick vi och köpte ett paket öl, Sierra Nevada. Efter det gick vi till kajkanten och bokade in oss på nästa lilla båttur. Vi behövde 4 till personer för att båten skulle lägga ut så vi ställde oss och började sälja in båtturen till olika förbipasserande par. Tillslut var vi 6 personer. Jag, Bryce och 2 andra kärlekskranka par gick ombord o Bryce bjöd alla på varsin öl och han hade med sig en baguette surdegsbröd från jobbet som vi alla delade på. Det var riktigt mysigt. Vi pratade mycket med ett utav de andra paren, de var från texas och hade bara varit tillsammans en månad. Senare gick vi till en bar med dem och tog en till öl, då märkte jag att de var helt galna. Tjejen pratade med mig ungefär som att vi tjejer var ett team och beskrev alla detaljer om hennes kille(ALLA DETALJER) och ville veta allt om Bryce men jag teg som muren, jag vill inte att någon random tjej skall veta allt om min Bryce. Hon iaktog våra pojkvänner och diskuterade dem som om de vore avelshästar. Det var nästan så man väntade på att hon skulle börja prata om stamtavlor. Killen var trevlig i alla fall så Bryce hade en trevlig kväll. Utanför satt en clown som gjorde ballongfigurer och försökte sälja hash. Han levde på en båt ute i SF bay och försörjde sig på att ge gratis ballongfigurer till barn i San Franciscos alla parker och då han gett bort en ballong kände sig alla hemmapappor med barn sig skyldiga att ge några dollar till honom i dricks. Han sa att han tjänade flera hundra dollar om dagen, kanske delvis på grund av sin marijuana odling på segelbåten...
Kan vara fulaste bilden jag sett på mig någonsin men det är den enda jag har från det här tillfället så det bjuder jag på. Ser ut som en knubbig liten gris....
Mys mys, det var en kul date!
Vad sägs om äntligen några bilder från Kauai, Hawaii?
Första åsynen av Kauai!
Första anhalt, vi körde lite fel men kom snart på rätt väg igen.
Det finns många palmer på Kauai, den här vägen åkte vi varje dag nästan. Gick en väg runt hel ön som vi tog för det mesta.
Första kvällen efter matinhandlande. Vi värmde upp färdig pasta sås med pasta. Jättekonstigt, vi satt flera timmar utan att prata i samma rum med våra datorer. Jag satte mig vid bordet med min tallrik, Lisa hade duschat medan jag gjorde middag och kom ut, tog sin tallrik och satte sig i soffan istället för vid bordet med mig. Sen satt vi så, alldeles tysta med varsin dator. Det var nog då jag insåg att vi inte passade ihop alls som reskompisar eller kanske som vänner över huvud taget. Fick panik och undrade hur veckan skulle bli...
Efter timmar av tystnad i det varma hotell rummet bestämde vi oss för att ta ett svalkande bad i den svala poolen på hotell området innan sänggående. Det var ljuuuvligt!
I våran fina Dodge hyrbil. Jag fick turen att köra trots att Lisa egentligen skulle vara chaufför. Hon var inte 21 när vi åkte men hade skrivit upp sig själv ändå så vi åkte på dyrare försäkring för bilen och dyrare hyr pris för att vi var under 25. Allt det hade vi helt missat och trots att Lisa skrivit in sin rätta ålder när hon hyrde bilen online så var det inget som hindrade att köpet gick igenom. Så vi åkte på att betala dubbel försäkring eftersom den första inte gilldes. Jag blev chaufför för jag var 21, det var kul att få köra runt på Kauai!! Så det var jag glad för iaf:)
Vägen till Poipu Beach, en underbar strand och otrolig väg. Kändes som att köra i regnskogen med alla slingerväxter som hängde ner och skapade som en tunnel från alla skyhöga träden. Fantastisk natur!
Wihooo! Älskar, älskar, älskar havet och att bada! Helst under vattnet...!
Paradise! Det här är Poipu beach där jag senare under veckan tog mitt livs första surf lektion.
Färsk young coconut på farmers market. Det fanns massor med exotiska solmogna frukter. Vi köpte minibananer, svingoda söta litchi frukter, tomater, den mest fantastiska ostronskivlingen och någon konstig god frukt som jag aldrig sett innan. Ser ut som nedan och smakade lite som ett saftigt päron men inte så sött:
Yum, yum, yum delicioso!
Farmers market.
En kväll bestämde sig jag och Lisa att vi skulle festa till det och gå ut och äta, KATASTROF!
När vi satt oss ner och beställt maten märkte vi att det var flygmyre invasion den kvällen, de var överallt! Antagligen parningskväll och helt vindstilla så de bara svärmade runt, runt och helt okontrollerat. De fastnade i håret och slank in ner i urringningen så vi försökte flytta runt till andra bord på uteserveringen och sedan till och med in under de hemska lysrörsljusen inne i restaurangen men ingenting hjälpte. De äckliga djuren störtade ner i maten och tillslut kliade det på hela mig och jag var tvungen att springa ut och ta skydd i bilen och Lisa fick betala och fråga gubben om vi kunde ta med oss maten. Sjukt äckligt var det och väl hemma kunde vi inte ens få ner en bit efter tanken på alla flygmyror. KATASTROF!
Dagen efter var det dags för Blue Dolphine snorkeling tour! Frulle ingick, vad säger ni? Kanelbulle, ananas och vattenmelon, Schweppes-ginger ale och kaffe med mjölk.... Yum?
Ananas!
Delfiner!
Crew member på båten, ser ut som Claras kompis Lisa!!
Vi stannade till i en vik och kastade ut snack, prezels som är kringelformade salta pinnar som är väldigt populärt som snack här. Då dök det upp massvis med stora silverfärgade fiskar som fightades i vattenytan om prezelsen! Superhäftigt:)
Otroliga landskap på Kauaii, här spelades tydligen en scen ur Pirates of the Caribbean in... Häftigt!
Och i den här grottan spelade tydligen Mary J Blige in en utav hennes musik videos. Se videon här nedan med bilder från grottan/lagunen vid 1,42 minuter in i videon:
Här är vi med en skön tjej från Texas, helt gaaalen var hon! De förde in båtens för i ett litet litet vattenfall så kunde man stå där i vattnet och bli fotad.
Ännu en bild, mitt under vattenfallet! Texas i extas! Vi skrattar mest åt henne, och åt att vi blev dyngblöta förstås!
Jag, Lisa och båtens besättning. Gänget på Blue Dolphine var jätteroliga!
Ett häftigt vattenfall som vi besökte en utav dagarna!
Vid foten av vattenfallet var gräset helt slickat och ett stort fint träd växte, det var jättevackert!
En gubbe satt och gjorde fina korgar av banan blad vid vattenfallet, köpte tyvärr ingen...
Här åkte vi till Kauais Canyon. Otroligt landskap!
Det här är bilen vi hyrde, fin tycker jag och rolig att köra. Dodge!
Jättevackra tuppar fanns runt om hela ön, springandes runt helt fritt! Riktiga praktexemplar, sådana som finns avbildad på påsk. Sedan i turistshopperna märkte vi att de är öns symbol och de fanns på allt ifrån badlakan till kepsar. Konstigt tycker jag men kul!
Vi hade passerat flera ställen där det stod "Shave ice" när vi en dag efter att ha varit vid the Canyons bestämde vi oss för att stanna till på ett ställe och testa vad det var för något. Det är som en hårt kramad snöboll gjord av kramsnö som de tömmer olika smaksatta syrups på. Jag tog något som skulle smaka Pina Colada och det gjorde den verkligen, hur god som helst!! Jag dog lite, skall nog starta ett sådant ställe i Götet när jag kommer hem;)
Gillar skylten med öppettiderna, -typiskt Hawaii!
Spouting Horn, en turist attraktion. På Hawaii finns det mycket gammal lava sten och alla klippor är karga och hårda med lustiga formationer och håligheter. Här är ett hål där vågor slår in under klipporna och sedan skjuts vattnet upp som ur en vals andningshål titt som tätt efter att en stor våg kommit in. Riktigt häftigt. Vet inte riktigt hur högs vattnet skvätter med jag kan uppskatta en ca 5 meter upp kanske. Sedan åkte vi till mitt livs första surflektion!.... Jag blev frälst, nu vet jag vad jag kom till världen för!
Fin våg!
Gick inte alltid lika bra som på föregående bild...
Det var det bästa jag någonsin gjort! Vilken frihetskänsla, helt obeskrivligt! Det är något märkligt med havet, så fascinerande och härligt!
Här hittade vi en lokal liten festival som vi bestämde oss för att gå på. Det var kul och det var massor med fint klädda äldre damer som dansade runt i sina fina dräkter.
Även ett trumgäng spelade på och dansade
En hawaiiansk liten familj hade sin egen shave ice vagn, så där fick vi våran favorit igen! Gubben står och gör snöbollarna som de sedan tömmer syruparna över.
Dagen efter åkte vi till en fin utsiktsplats med en fyr, det är ett otroligt landskap, går inte att säga många gånger nog!
Dagen efter gick vi upp hyfsat tidigt för att ta oss till våran Horseback Riding som vi hade bokat på Lisas önskan, jag tyckte bilderna var fina och de lovade en härlig picknick vid the Silver Waterfall som lät som paradiset så jag hängde på idén. Vi möttes av en tjej som varit eller höll på att gå från att vara kille. Såg helt otrolig ut, helt grön-isblå ögon och svart hår och helt brun med muskliga "madonna-armar" men med bröst. Lite skäddstubb gick att skymta. Låter hemskt men jag blev lite äcklad av alltihopa. JAg har inget emot någonting sådant egentligen men jag gillar egentligen inte hästar och allergin kom krypande, hästskiten stank så det sved upp i hjärnan och den lackande svetten drog till sig mygg och läskiga djur sombets. Vi fick en snabb genomgång och blev presenterade för den hästen som skulle vara våran under dagen. Mannen som ledde truppen gav också en konstig känsla. Han var väldigt mager och svinbrun och ganska sträng och inte så personlig. Klädd i västernkläder som en riktig cowboy men turen vi fick var allt annat än spännande och exhalterande. Hästarna vi fick var trötta och ville helst stanna och äta så fort vi gick förbi en smaskig grästuva. Vi fick inte låta hästarna går för nära och de skulle gå på led efter ledaren på sin häst annars blev det oårdning i ledet och hästrarna kunde bli stressade. På turen var det jag, Lisa, ledaren och 3 par på sina smekmänader där fruarna bestämt att de skulle göra denhär häst turen medan männen var helt ointresserade och hade ingen koll eller vilja att förstå som helst... Så typiskt ändå, men så skall jag aldrig ha det. Önskar vi hade åkt på linbanetur mellan träden vid ett vattenfall istället... Men men, nästa gång kanske!
Vi kom tillslut till vattenfallet efter att ha gått samma lilla runda i en cirkel två varv. Det var det minsta lilla vattenfall jag någonsin sett, nästan, man kunde i alla fall bada i det och det gjorde vi efter att vi ätit den taniga lilla maten vi fick. Någon torr terryiaki kyckling med bara vitt ris. Till efterrätt fick vi småkakor med Macademia nuts i. Goda men vadå, de lovade en varierad och exotisk pick nick. Well, well man får väl inte allt här i livet.
Silver Waterfall, svalkande och uppfriskande!
Turen tillbaka och sen tillslut tillbaka till farmen.
Efter ridäventyret åkte vi till en stilla fin strand i kvällssolen där folk satt helt avslappnade och relaxade i sina små sällskap på stranden. Det var mysigt och det guppade kokosnötter vid strandkanten. Tupparna fanns även här, på stranden!!(?) Sista kvällen, slut på resan. Allt var undrbart förutom sällskapet, kan inte förstå att jag kunde göra den missen bara för att jag ville "vara snäll". Vi passar ju inte ihop för 5 öre men vi hade bestämt för så länge sedan att vi skulle åka till Hawaii tillsammans, det var innan jag hade några andra vänner här. Sedan kände jag att jag inte kunde backa ur, men det var ett STORT misstag för resan var inte precis billig.... Men men jag njöt för mig själv ändå:)
ÄNTLIGEN får ni se bilder och höra lite om de olika utflykterna, tog sin tid men nu finns det publicerat;)
Hemma igen på flygplatsen i SF!
Jordbävning(ar)!!!
Ingen fara på isen men det var 2 två! Jordbävningar idag rätt rejäla också. Jag var med om min första för ganska exakt ett år sedan och idag kom min andra och tredje. De var i Berkeley, bara precis på andra sidan bayen. Styrka 4.0 på den första som ägde rum kl 14:41 och 3.9 på den nu alldeles nyss kl 20:16!
Första inträffade precis efter att mitt alarm hade gått på på mobilen för att jag skulle väcka barnen efter middagsluren. Jag hade också sovit och förstod inte riktigt vad som hände trots att skalvet kanske varade i 15 sekunder. Först när det slutat skaka insåg jag att det var en jordbäving och sekunden efter ringde derek för att se att allt var bra med oss. Ingen skada skedd. Nu när nästa inträffade satt jag här i min säng ensam och tittade på "drömmen om ett barn" på tv3play.se när det började skaka ordentligt, lika mycket som första gången men nu förstod jag snabbare vad det var eftersom jag redan hade känslan från den första i mig. Jag blev helt skakig med en gång och det kändes som att det tog ännu längre för denhär jordbävningens efterskalv att sluta än vad det gjorde för den första.... Läskigt, jag blev faktiskt rädd den här gången. Eftersom det tog sån tid innan det slutade skaka så var jag rädd att det bara var början på skakandet och inte bara slutet så att jag helt plötsligt skulle känna hur det började eskalera. Började fundera på vad man gör under en jordbävning egentligen, tänkte att jag skulle öppna dörren och ställa mig under dörrkarmen till mitt rum men så plötsligt var skakandet borta igen. Skönt, jag kunde starta mitt program och titta vidare igen. Konstig känsla ändå, vad utsatt man är ifall det skulle braka loss ordentligt istället, som året 1989 den 17e oktober här i San Francisco, även kallad "Quake of 89' " och "World Series Earthquake".
Hemsida över jordbävningarna här i San Francisco:
http://earthquake.usgs.gov/earthquakes/recenteqscanv/FaultMaps/San_Francisco_eqs.html
Bild från jordbävningen 1989, San francisco CA.
Halloj!!
Helgen i Pacifica, -några veckor sedan!
Hur vi träffade JJJ gick till såhär. Jag och Paula hade varit ute på ett ställe i Marinan, där Bryce bor, flera veckor tidigare. Vi började snacka med några schysta killar från Pacifica och sedan började Paula umgås med en av dem, Dylan. Hon hängde med de här killarna en del i Pacifica eftersom Half Moon Bay där hon bodde ligger hyfsat nära. Jag och hon sprang även på Ryan som är en utav killarna på street festival i Haight Ashbury som är gamla hippie kvarteren här i SF.
Nu till den här helgen i Pacifica, när vi först mötte JJJ(James Jimmy Jim).
Jag och älskade Lovisa på Pacifica Beach!
Jag och Lovisa igen, kan ni hitta mig?
Ryan bortest & James Jimmy Jim!
Vår underbara, saknade Paula & JJJ! <3
Jag paddlade ut bland vågorna och fick syn på Ryan som jag träffat tidigare, han var ute och surfade med JJJ. De försökte hjälpa mig att fånga några vågor men det gick sådär för vågorna var svåra den dagen. Jag paddlade in efter många försök och slappade med Lovisa och Kathy på stranden när Paula ringde och var påväg hem från SF. Killarna, Ryan & JJJ, kom in från vågorna och hängde med oss när Paula kom till stranden. De bjöd in oss på BBQ på deras kompis baksida så vi åkte alla till Safeway för att handla mat och gottigheter. Sedan hem till dem och killarna lagade mat åt oss medan vi tjejer bara hängde på uteplatsen på baksidan. Det var helgen innan Paula åkte till Kanada. Det var en underbar helg!
Sedan kom killen hem som bor i huset och jag och Paula kände igen honom från den utekvällen i Marinan. När jag och Paula skulle åka fick jag syn på den här bilen på uppfarten och sprang tillbaka in för att fråga om han jobbar på Carrier, det gör han! Sedan kom jag på att jag skulle ta kort med bilen för att visa dig, pappa. Tur var det för kameran hade jag glömt inne i huset, så då fick jag med mig den också! Kul kul cykelhjul!
Outside lands -inte så magiskt som jag hade hoppats...
Det var konstigt att gå runt där på festivalområdet bland alla glada och halvberusade människor mitt bland sina vänner medan jag var helt ensam. Kunde inte riktigt njuta för jag tänkte bara på hur gärna jag hade velat ha någon där att dela allt med för det var otroligt bra line up som sagt och häftiga effekter med en "choco forest" t.ex. där de hade hängt stora choklad doppade dödskallar från träden och man kunde köpa allt som går att förknippa med choklad. Det var grymt fast ändå inte liksom. Jimmy var inte kul att hänga med och som tur var kom William efter jobbet, på eftermiddagarna, då kunde hänga med honom. Han är väldigt gullig och omtänksam men hade velat ha en nära vän som man förstår innan och utan där. Är glad för att jag gick iaf, det var en upplevelse, och som Bryce sa: att jag skulle försöka njuta av de banden jag så gärna ville ha och att ägna mellantiden till att titta på lustiga människor för sådana finns det gott om på festivaler! :) Bryce var ju i Key West, Florida på familje semester. Så han kunde inte gå på festivalen med mig. Allt var väldigt dyrt på området och man kunde inte lämna när man väl gått in och efter att ha ringt alla hem efter Paulas bortgång låg jag minus på kontot. Lovisa lånade mig 20 dollar så jag kunde köpa ett glas vin för 10 dollar! Det var inte ens ett glas, det var en skvätt i en tandläkarmugg. Jag tog med mig powerbars och bananer för att inte behöva köpa mat på området. En dag smet jag ut ändå för att få lite riktig mat hos Lovisa som bor bredvid parken. Jag lyckades komma in trots att jag redan vart där tidigare! Puh vilken tur för på kvällen spelade the Shins, visste inte ens då att jag inte fick gå in och ut flera gånger under dagen från festivalen. Var förstörd när de sa att jag inte fick komma in till the Shins igen men när jag sa att jag kom från Sverige för att se just the Shins så tyckte en vakt synd om mig och jag fick komma in:D Bestämde mig för att sälja min biljett utanför till en snubbe till söndagens konserter för 40 dollar eftersom att jag ändå skulle till Paula och jag inte hade någon att gå med, blev mest bara ledsen av att gå runt där själv.
Sista festivaldagen, söndag, var det Paulas minnesstund hos hennes värdfamilj i Half Moon bay. Jag duschade och gjorde mig fin i min allra finaste svarta klänning. Det var en fantastisk dag, solen sken och jag var på bra humör. Det kändes som att vi alla skulle fira Paulas liv och att vi fick vara med henne under tiden hos fanns här hos oss med minnen och berättelser och god mat, Paula älskade mat! Till och med i Half Moon bay där der annars alltid är dimma var vädret strålande, inte ett moln, ingen vind och varmt. Jag tänkte att Paula måste titta ner på oss och vilja att vi skall vara glada, hon avskydde dimman i HMB!
Jag kom till minnesstunden och hennes värdpappa kom ut och mötte mig med tårar i ögonen och frågade hur det var med mig och de väntade mig. Jag blev lite överrumplade av hur sorgsen han var och när jag kom in i huset möttes jag av värdmamman och alla Paulas vänner med rödgråtna ansikten. Det är väl egentligen så jag borde ha väntat mig att det skulle vara men av någon anledning så hade jag tänkt mig mer en glad minnesstunden, kanske för att Paula just var en sådan sprudlande och glädjespridande person... Vet inte hur jag tänkte men med alla sorgsna ansikten slogs mitt humör strax också över till tårar och ledsamhet. Vi skypeade med Paulas mamma och pappa hemma i Sverige och de som ville fick berätta ett minne eller bara säga några ord om vad de ville till hennes föräldrar och de berättade lite om hennes barndom. Det blev så himla sorgligt så jag kunde inte sluta gråta. Wille var också där, han hade åkt med Lovisa. Vi åt mycket och god mat. De hade köpt många små olika bakelser till minne av Paula och vi tittade på ett bildspel som Sandra satt ihop med musik som jag och Lovisa valt. Det var väldigt vackert och strax byttes gråten mot skratt och glada minnen. Det var skönt att vara med hennes andra vänner som upplever samma sak. Jag och Lovisa gick upp till Paulas rum för att på ett sätt få ett avslut i tiden med Paula här. Det var konstigt att se det sedvanliga stöket i ett rum efter någon som försökt att slänga ihop rätt saker att ta med sig i resväskan inför en rolig resa och upplevelse. Kläder låg huller om buller över en stor resväska efter att hon antagligen bestämt sig för att ta den mindre och slippa checka in bagaget... Vad livets hastiga vändningar är konstiga, obegripliga och kan göra en vansinnig om man funderar för mycket på dem.
Paulas värdbarn Cade som hon tog hand om hade sagt till sin mamma Denise att han ville rita en teckning till Paula och hade sagt "eftersom att Paula är en flicka så tyckte hon mycket om att vara med sina kompisar så hon vill nog helst ha en teckning med oss tillsammans med hennes vänner. Han fick skriva Paula och Cade och Denise hjälpte honom att skriva dit namnen på hennes närmaste vänner här. Så himla fint tycker jag, kan inte förstå att han förstår så mycket. Han är bara 5 år och när föräldrarna, John och Denise berättade för honom att Paula hade varit med om en bilolycka sa han:
Cade -But how could that happen, Paula was always so careful while driving the car with me.
Denise -No it was a boy, Paulas firend, who drove car.
Och så försvann han upp på sitt rum och ritade medan föräldrarna gjorde mat. När Denise ropade att maten var klar kom han inte ner, hon gick upp och hämtade honom och märkte att han verkade väldigt ledsen och hon frågade hur det var med honom. Han sa "I'm so so mad. I'm so angry with that boy..."
Det är sant, så sorgligt. Paula var alltid så försiktig. Hon levde livet fullt ut men alltid på den säkra sidan. Jag vet inte vad som hade hänt om hon kört bilen och ingen kommer någonsin få reda på det. Paula klagade alltid på den sketbilen som familjen lät henne köra runt sonen Cade i. Det var en liten, osäker skrotbil med två dörrar så hon oroade sig för hur fort man skulle kunna få ut Cade från baksätet om de skulle råka ut för en olycka. Det var en likadan bil hon åkte i när olyckan inträffade i Kanada...
Vi gjorde en jättefin minnesbok att skicka hem till Paulas familj med hennes saker från rummet hon haft. Vi fick ta med oss saker som påminde oss om Paula och bilder och sedan gjorde vi olika collage på varje sida och vi fick skriva små kommentarer om vad det var på bilderna och hälsningar till familjen. Det kändes väldigt bra. Innan den var klar och jag såg resultatet tyckte jag att det kändes lite konstigt och funderade på om min familj hade velat få hem en minnesbok om mig från massa okända människor som försöker skriva om hur deras dotter var men sedan när jag såg alla bilder och vi fick skriva om bilderna så kändes det bra att få berätta om vad Paula fått uppleva sitt sista år i livet och om allt kul hon var med om som inte familjen var del av på samma sätt som vi var. De var som att de fick läsa sista kapitlet i boken om Paulas liv eftersom de inte fick uppleva det med fina illustrationer i form av bilder med glada Paula på olika äventyr. Det var fint och kändes bra!
Sedan tog jag bilen hem igen, skjutsade hem Wille och sedan hem till Anders födelsedags kalas. Fullt med glada människor. God mat, tårta och gott vin. Anders var i extas när han fick sin Tomas tårta (ni vet godståget Tomas i det brittiska barnprogrammet?).
Trots att jag inte tänkt gå på Outside Lands den dagen och dessutom sålt min biljett så bestämde jag mig för att låtsas att jag råkat göra samma misstag som på fredagen. Antagligen hade snubben sålt min biljett till någon som redan gått in i parken, åtminstone hoppades jag på det så ingen missade festivalen på grund av mig. Jag tog mig dit efter att ha pratat med alla gäster och låtsades helt oförstående när de sa att jag inte kunde gå in flera gånger under samma dag. Jag halvt som det var, som det skulle kunna ha varit, att jag gick i morse och att jag sedan gick på min bästa väns minnesstund och nu kom tillbaka för att se Arcade Fire som jag mest hade velat se under hela helgen. Tanten i insläppet blev helt ställd och bara smusslande drog förbi mig. Jag sprang bort till Arcade Fires scen och hoppades att de fortfarande skulle ha några låtar kvar. Såg kanske 6 sista låtarna och DET VAR MAGISKT! Så himla glad att jag gjorde det trots att det var fel. Sedan spelade de 2 extra låtar på publikens önskan och Wille kom dit och diggade helt i känsla men det gjorde det hela bara ännu härligare! Sedan körde hans kompis Oksen mig hem till mig o Wille hem till sig. Perfekt kväll!
Hej på er där hemma!
Det var svinkul torsdagskvällen innan outside lands helgen så blev egentligen Lovisa inbjuden på Abalone middag i Pacifica som är en beach ort som ligger 30 minuter söder om SF. Jag trodde killen, som heter James, var intresserad av Lovisa och ville att hon bara skulle komma men hon bjöd med mig och hennes tyska kompis, Kathy. Vi mötte James (han har presenterat sig som Jimmy, Jim och på facebook heter han James. Så vi kallar honom för James Jimmy Jim, JJJ.) Vi mötte JJJ i skateboard parken i Pasifica och åkte sedan tillsammans till mataffären Safeway för att inhandla ingredienserna till middagen där med hans kock kompis som skulle hjälpa till att laga maten. Väl hemma hos honom insåg jag vad Abalone är. Jag trodde det var vit fisk, tunt skivat, som man panerar. Men det är i själva verket en gigantisk snigel som lever i havet på klippväggar. På svenska heter den havsöra med endast en snäck halva och på andra sidan suger den fast sin stora muskel till kropp mot klippväggen. Den har ventilhål i skalet, som porer, som den andas genom. Det är JJJ här nedanför på bilden. Han tog fram en stor kött skivar maskin för att kunna få dem riktigt tunna. Han har själv dykt och fiskat upp de här snäckorna. De är jättedyra att köpa och man får bara fiska 24 stycken per år per fiskare och behöver ett speciellt certifikat för att få tillstånd att jaga dem. De måste köpa ett registreringskort och sedan markera alla snäckor de fångar redan nere i vattnet med exakt klockslag och datum. Tydligen är det flera abalone dykare varje år som dör för de fastnar med fingrarna under musslan när den suger sig fast mot klippan när de försöker ta dem, sedan kommer de inte upp till ytan, får ingen luft och drunknar.... Allvarliga grejer det där, riktiga bestar:)
Sedan var det dags att hamra slicearna möra, JJJ visade hur vi skulle göra och sedan satte vi tjejer igång medan han förberedde resten av maten. Det var riktigt kul och det skvätte snigelsaft... Lite nasty kanske men guuud så gott resultatet blev! Mört och fint skall det vara, inte slå för hårt och extra mycket ute i kanterna där de kan ha blivit lite tjockare. Tog ett tag innan vi fick till rätta Abalone fingerkänslan!
Sedan var det dags för grabbarna, grabben JJJ och gubben, att laga middagen. Jag och Lovisa grillade majskolvarna!
Sedan åt vi den ljuvliga panerade Abalonen med grillad majskolv och sparris. SMASK! Bra början på helgen, kanon torsdag helt enkelt!
Outside lands!
Det kommer bli så himla roligt att gå på musik festivalen Outside lands i Golden Gate park. De kommer att ha massor med bra artister som jag vill höra t.ex: The Shins, MGMT, Foster the People, the Joy Formidable, Muse, the Black Keys, Artic Monkeys, the Vaccines, Sonny and the Sunsets, Arcade Fire, the Decemberists, John Fogerty och Grouplove!!!
Lovisa var osäker på om hon kunde gå så köpte inte biljetter i tid för nu är de slut men hennes kompis Jimmy skall gå som jag har träffat ute med Lovisa innan några gånger. Skall se om jag kan hänga med honom.
Jimmy & Lovisa
Lovisas och Paulas svenske kompis William skall också gå och "råkade" köpa biljett utan kompisar så vi skall också mötas där i morgon när han slutar jobbet. Bryce har hookat up mig med hans gamla kompisar som skall gå i ett stort gäng. En av dem, Nick, bor bredvid parken och jag kan vara med dem där innan och efter och gå med dem till festivalen.
Lovisa & William, vi hängde förra söndagen i Dolores Park -drack kaffe och snackade minnen och Outside Lands!
Jag skall ta massor med bilder på banden och lägga upp här så ni får se!
Lovisas insatts
Mina fina, fina älsklingsvänner! Paula & Lovisa
Lovisa kontaktade Graham som var en av de två killarna som Paula åkte för att hälsa på i Kanada. Den andre killens namn är Zack och det var han som körde bilen. Jag och Lovisa ville höra vad som hände på riktigt när vi märkte att det började gå runt olika rykten om hur allt hade gått till. Vi ville få klarhet i det och se till att sprida, bland Paulas vänner som undrade, hur olyckan verkligen skedde. Lovisa kontaktade därför Graham som var evigt tacksam och glad att någon av Paulas vänner hört av sig och berättade alla detaljer om allt det hemska. Lovisa skrev sedan det här mailet och skickade till alla vänner som hon och Paula har gemensamt:
hej fina söta! <3
jag vet hur svårt och jobbigt det är för alla just nu, livet är så himla orättvist och jag tänker på er alla där hemma som inte har träffat paula på länge och som längtade så efter att få hem henne!!! jag umgicks mycket med henne här och jag kan säga att hon fortfarande var samma härliga person som hon alltid har varit och jag vet hur mycket hon saknade sina vänner där hemma, vi pratade ofta om det!
jag vet att många säkert undrar massor och har tusen frågor. och jag vet att många, även jag själv, har hört massa olika saker om vad som hände, och några kanske inte har hört nåt alls. jag har i alla fall pratat med paulas vän i kanada, som var där när det hände, och jag tänker att det är så viktigt för alla att veta vad som på riktigt hände och att det inte går runt massa historier som inte stämmer. så jag tar hela helgen från början, precis som han berättade.
paula kom till kanada på fredagen och blev upphämtad av hennes vän graham och hans roomie. på fredagen tog de det rätt lugnt, gick till nån bar och drack lite sen bara hängde liksom.
på lördagen var de på nån fest med massa vänner till honom och han sa att paula var så glad och de hade så kul, och alla tyckte så mycket om paula för den glada och spralliga personen hon var.
på söndagmorgon åt de god frukost i zac's, hennes andra vän, föräldrars hus och de hade trevligt och det var jättefint väder och de bestämde att de skulle åka till någons stuga allihopa ett par dagar och bara ha det bra. eftersom zac skulle börja jobba på tisdagen men inte de andra, så tog de två bilar. det bestämdes att paula skulle åka med zac.
så åkte de på söndagseftermiddagen runt 3. zac's bil körde först och graham, som var i bilen efter, sa att han såg inte själva kraschen men att när de kom runt kurvan såg de zac ute ur bilen som låg i diket/vid vägkanten. antagligen hade han bara tappat kontroll över bilen och kraschat in i något och bilen hade tumlat runt. det var ingen alkohol eller så inblandad! han lyckades ta sig ur med paula var fortfarande i bilen.
graham sa att han aldrig såg paula efter olyckan, men att zac och en del andra gjorde det.
hon sov inte när det hände, hon var glad och pratig som den paula vi känner och kommer ihåg in i det sista och hon dog omedelbart och behövde aldrig känna någon smärta.
graham poängterade hela tiden hur glad paula var hela helgen och hur bra de hade det, han sa att det var verkligen perfekt och precis så bra de hade tänkt sig och hon var så glad hela tiden. han tycker det är så viktigt att alla måste få veta att hon hade det så himla himla bra ända till slutet.
ay: block;" />
jag tänker att många säkert undrar vem som körde och hur det är med honom och vad som kommer hända. en del kanske även känner hat och ilska. så jag tänkte jag berättar lite om det med. han är just nu helt i chock och han kan inte riktigt komma ihåg allt som hände. bortsett från det så är han oskadd. han var på sjukhuset ett tag men är hemma nu. graham visste inte exakt vad som kommer hända med honom i framtiden, om han kommer bli straffad etc. men troligtvis kommer det bli något. som sagt så är zac helt traumatiserad och är helt utom sig av ånger och skuld och sorg och han tänker att det borde varit han.
jag vet att det kanske känns lättare att ha någon att skylla på och vara arg på. men, som jag sa till graham också, att jag personligen känner inget hat mot zac och jag hoppas att ingen annan ska göra det heller. jag tänker inte säga vad nån annan ska känna eller tycka men jag bara känner att det finns ingen mening att hata, det var en hemsk hemsk hemsk olycka och jag önskar för hela mitt liv att det inte var sant, men det är det och det viktigaste är att vi har varandra och tar hand om varandra. det är ingens fel och det hjälper inte att peka ut någon som skyldig. igen, jag vill inte säga vad ni ska känna och det är naturligtvis upp till var och en att hantera detta på sitt sätt.
detta är allt jag vet för tillfället och om någon annan vet något mer vad det gäller begravning osv så skulle jag uppskatta jättemycket om ni ville berätta!
jag vill också säga att jag vill inte på nåt som helst sätt göra någon upprörd med detta mejl och jag hoppas att ingen tar illa upp. det är absolut inte min mening. och jag vet att en del kanske säkert redan vet allt detta. jag bara tycker det är så viktigt att alla får veta och har samma bild. och jag tycker, precis som graham, att det är så viktigt och känns så skönt att få veta att hon hade det så bra hela helgen och hon var så glad och hade kul.
jag skickar detta till alla som jag vet som var nära paula, vet att det är fler men jag känner inte dem, så skicka gärna vidare.
som sagt, tänker massa på er! ta hand om varandra!!! massa kramar! <3
jag vet hur svårt och jobbigt det är för alla just nu, livet är så himla orättvist och jag tänker på er alla där hemma som inte har träffat paula på länge och som längtade så efter att få hem henne!!! jag umgicks mycket med henne här och jag kan säga att hon fortfarande var samma härliga person som hon alltid har varit och jag vet hur mycket hon saknade sina vänner där hemma, vi pratade ofta om det!
jag vet att många säkert undrar massor och har tusen frågor. och jag vet att många, även jag själv, har hört massa olika saker om vad som hände, och några kanske inte har hört nåt alls. jag har i alla fall pratat med paulas vän i kanada, som var där när det hände, och jag tänker att det är så viktigt för alla att veta vad som på riktigt hände och att det inte går runt massa historier som inte stämmer. så jag tar hela helgen från början, precis som han berättade.
paula kom till kanada på fredagen och blev upphämtad av hennes vän graham och hans roomie. på fredagen tog de det rätt lugnt, gick till nån bar och drack lite sen bara hängde liksom.
på lördagen var de på nån fest med massa vänner till honom och han sa att paula var så glad och de hade så kul, och alla tyckte så mycket om paula för den glada och spralliga personen hon var.
på söndagmorgon åt de god frukost i zac's, hennes andra vän, föräldrars hus och de hade trevligt och det var jättefint väder och de bestämde att de skulle åka till någons stuga allihopa ett par dagar och bara ha det bra. eftersom zac skulle börja jobba på tisdagen men inte de andra, så tog de två bilar. det bestämdes att paula skulle åka med zac.
så åkte de på söndagseftermiddagen runt 3. zac's bil körde först och graham, som var i bilen efter, sa att han såg inte själva kraschen men att när de kom runt kurvan såg de zac ute ur bilen som låg i diket/vid vägkanten. antagligen hade han bara tappat kontroll över bilen och kraschat in i något och bilen hade tumlat runt. det var ingen alkohol eller så inblandad! han lyckades ta sig ur med paula var fortfarande i bilen.
graham sa att han aldrig såg paula efter olyckan, men att zac och en del andra gjorde det.
hon sov inte när det hände, hon var glad och pratig som den paula vi känner och kommer ihåg in i det sista och hon dog omedelbart och behövde aldrig känna någon smärta.
graham poängterade hela tiden hur glad paula var hela helgen och hur bra de hade det, han sa att det var verkligen perfekt och precis så bra de hade tänkt sig och hon var så glad hela tiden. han tycker det är så viktigt att alla måste få veta att hon hade det så himla himla bra ända till slutet.
ay: block;" />
jag tänker att många säkert undrar vem som körde och hur det är med honom och vad som kommer hända. en del kanske även känner hat och ilska. så jag tänkte jag berättar lite om det med. han är just nu helt i chock och han kan inte riktigt komma ihåg allt som hände. bortsett från det så är han oskadd. han var på sjukhuset ett tag men är hemma nu. graham visste inte exakt vad som kommer hända med honom i framtiden, om han kommer bli straffad etc. men troligtvis kommer det bli något. som sagt så är zac helt traumatiserad och är helt utom sig av ånger och skuld och sorg och han tänker att det borde varit han.
jag vet att det kanske känns lättare att ha någon att skylla på och vara arg på. men, som jag sa till graham också, att jag personligen känner inget hat mot zac och jag hoppas att ingen annan ska göra det heller. jag tänker inte säga vad nån annan ska känna eller tycka men jag bara känner att det finns ingen mening att hata, det var en hemsk hemsk hemsk olycka och jag önskar för hela mitt liv att det inte var sant, men det är det och det viktigaste är att vi har varandra och tar hand om varandra. det är ingens fel och det hjälper inte att peka ut någon som skyldig. igen, jag vill inte säga vad ni ska känna och det är naturligtvis upp till var och en att hantera detta på sitt sätt.
detta är allt jag vet för tillfället och om någon annan vet något mer vad det gäller begravning osv så skulle jag uppskatta jättemycket om ni ville berätta!
jag vill också säga att jag vill inte på nåt som helst sätt göra någon upprörd med detta mejl och jag hoppas att ingen tar illa upp. det är absolut inte min mening. och jag vet att en del kanske säkert redan vet allt detta. jag bara tycker det är så viktigt att alla får veta och har samma bild. och jag tycker, precis som graham, att det är så viktigt och känns så skönt att få veta att hon hade det så bra hela helgen och hon var så glad och hade kul.
jag skickar detta till alla som jag vet som var nära paula, vet att det är fler men jag känner inte dem, så skicka gärna vidare.
som sagt, tänker massa på er! ta hand om varandra!!! massa kramar! <3
Det är vad Lovisa skrev vilket jag tycker var väldigt bra. Paula hade uppskattat det. Det som hände är helt förfärligt och det gör mig så rädd när jag inser hur snabbt allt kan förändras. Vi skulle ju bli gamla tillsammans, det här var inte menat att bli!
Min Älskade Paula är död
_________________Paula____________Ebba____________Lovisa__________
I måndags kväll vid 11 tiden avslutade jag mitt långa mysiga Skype samtal med Lovisa. Vi pratade knappt utan bara tittade runt på olika hemsidor på var sitt håll och ibland kommenterade något för den andre. Jag som har känt mig halvkrasslig skulle lägga mig tidigt och vi sa god natt och jag stängde av datorn. Jag gjorde mig iordning för sängdags i badrummet och tänkte på hur kul det hade varit om jag och Lovisa kunde bjuda med Paula ut och äta sushi när hon kom hem från Kanada som en avskeds middag. Jag bestämde mig för att fråga Lovisa dagen efter om vi kunde ta henne till en trendig japansk restaurang som Bryce hade bjudit ut mig på helgen innan. Lycklig av tanken och att få ha turen att hitta två så underbara vänner som Lovisa och Paula gick jag tillbaka till mitt rum för att sjunka ner i djupa trötta drömmar. När jag kommer in rimger mobilen och jag tror att det är Bryce som ringer för att säga god natt när han slutat jobbet men det är Lovisa. Jag tänkte "undra vad hon nu har kommit på för kul som hon måste berätta" men när jag svarare hör jag bara flämtningar och något om Sandra, Paulas tyska au pair kompis. Lovisa har dålig mottagning så jag bad henne ringa upp på Skype istället. Jag startade snabbt datorn och pulsen steg, jag skakade och hoppades, hur hemskt det än låter, att det var Sandra som hade råkat ut för något och inte min underbara Paula. Lovisa ringde på Skype och jag svarade. Hon sa "Ebba, Paula är död....". Det gick som en blixt genom kroppen och min kropp belv helt stel och kall. Jag frågade vad hon sagt och hon sa det igen. Hon bara flämtade och jag började också hyperventilera, sedan kom tårarna och korta snabba flämtningar medan kroppen bara skakade och händer frös som till is.Jag blev helt chockad och frågade tusen frågor om hur det gick till, Lovisa visste inte mer än att det varit en bilolycka.
Det var svårt att få klarhet i någonting, ingen visste. Vad vi trodde först så sov hon i baksätet och dog med en gång utan att ens märka medan de två killarna, kompisarna som hon åkt för att hälsa på i Kanada, var helt oskadda. Vi visste inte om det var alkohol inblandat eller hur det gick till. Bara att de kört in i en bergvägg och våran Paula var borta och skulle aldrig mer komma tillbaka. Jag kunde inte tror att det var sant. Jag hoppades så innerligt att hon bara hade tappat telefonen på någon fest där de var och något as hade hittat hennes mobil med ett sms från någon som undrat hur hon har det och idioten hade svarat att hon hade dött i en bilolycka som något slags idiotiskt skämt. Det var vad jag bad om att få höra de kommande timmarna från någon, att det bara var ett rykte. Jag ville att Paula skulle svara på mitt sms som jag skickat i lördags eftermiddag eller posta något på facebook så jag fick se att det inte var sant. Inget sådan hände. Jag hade panik och gick ner till Kåre och Derek med stora flämtningar och de kom rusandes och undrade vad som stod på. Jag försökte berätta med ordan bara hackade ur mig mellan snyftningarna. Tillslut förstod de med förstod samtidigt ingenting. Någon så ung, hur kan det ens få vara möjligt??? De försökte trösta mig och jag ringde Bryce och bara grät och grät. Han ville komma och hämta mig eller köra mig till Lovisa om jag ville det. Jag sa att jag skulle prata med Lovisa och ringa tillbaka.
Kåre och Derek gav mig pengar till taxi och jag och Lovisa bestämde oss för att jag skulle komma dit och sova så vi kunde hålla om varandra och vara ledsna tillsammans.
Hemma hos Lovisa grät vi och Lovisa fick ringa runt till en del av deras gemensamma vänner och berätta om det hemska som hänt. Det var helt ofattbart och är det fortfarande. Till slut vid 02:40 var vi så trötta så vi höll på att gå sönder så vi somnade båda två i hennes säng. Jag åkte hem tidigt på morgonen efter för att arbeta.
Bryce ringde för att se hur det var med mig och jag började gråta igen. Jag pratade med pappa och berättade för honom vad som hänt. Sen ringde Bryce igen och frågade efter Lovisas adress, jag förstod ingenting men gav den. Senare fick jag sms från Lovisa som sa att "Du har världens bästa pojkvän, jag har fått jättejätte jättefina blommor!". Jag blev glad och hoppades att jag också skulle få blommor men var inte säker för Bryce hade ändå sagt att han skulle ta hand om mig på kvällen och hämta mig efter jobbet. Jag har aldrig fått blommor skickat till mig förut. Jag körde Ella till danslektionen och när jag och Anders kom tillbaka hem stod den mest fantastiska blombuketten utanför dörren, jag blev så rörd att jag började gråta.
Lovisa undrade om hon kunde ta bussen till mig men jag åkte med Anders och hämtade henne istället. Sedan plockade vi upp Ella och hade en lugn eftermiddag tills Derek kom hem. Vi fick var sitt glas vin och Larissa kom över med hummus och pita bröd. Sedan ringde Bryce på dörren och kom för att hämta mig. Jag o Lovisa undrade om vi alla tre kunde köpa sushi på vägen och äta det på Bryce tak som jag, Lovisa och Paula gjorde en gång. Som en liten minnesstund, bara vi, och som den avskedsmiddagen jag hade tänkt. Fast inte precis så som jag hade tänkt. Bryce tyckte att vi skulle köpa den supergoda sushin från den fina restaurangen och ringde och beställde massor med god sushi. Jag grät i bilen, helt plötsligt kommer det lver en och där emellan är allt lugnt och man kan till och med skratta. Det är så konstigt. Bryce sprang in och köpte sushin och stannade till vid en lite vinspecialist och köpte ett vin "att minnas någon man saknar" med och en ask fin choklad.
Jag och Lovisa dukade upp på taket medan Bryce hittade parkering.
Sedan gick vi ner i huset och avslutade vinflaskan och åt choklad. Då ringde Denise, Paula värdmamma, med fler detaljer. Nu var det Lovisas tur att gråta. Sedan gick vi till Black horse, världens minsta pub och tog en öl för Paula och kramades alla tre. Vi var glada fast ledsna och det kändes bra att vi var tillsammans och som en bra grej att göra den kvällen. Det var vi kvar och det kändes som att Paula skulle le om hon kunde titta ner och se oss.
Bryce är världens bästa, han ordnade kvällen för mig, Lovisa och Paula. Vi hade hängt så mycket hos honom alla tre så trots att de inte hann bli nära vänner så vet han hur mycket vi betyder för varandra alla tre och han gjorde det till en fantastisk kväll. Jag älskar honom!
Det händer så mycket och det går så fort!
En bild från när Dominic hade födelsedags firande i svenska lekgruppen. Dominics mamma, Staphanies, vän tog den här bilden på Anders. Nu har Stephanie och Dominic flyttat hem till Sverige och då skickade Stephanie den här bilden på Anders för hon tyckte den var fin och att Kåre och Derek skulle gilla den. De tycker mycket om den och jag tycker också att den är väldigt fin!
Road trip CAL!!
Katta blev som en kalv på grönbete när hon kom till San Francisco. Det var så himla kul att få träffa henne igen!
Jag hade missuppfattat och trodde att hon skulle komma på söndagen men så dubbelcheckade jag på fredag klockan 11 på förmiddagen för jag tyckte det lät konstigt när Rebecca sa att Katta åkte från Sverige i morse(fredag morgon). Mycket riktigt, hon skulle landa om en timme och jag fick snabbt ringt Ellas skola och bad om att få plocka upp henne tidigare, gjorde peanutbutter & jelly sandwiches till barnen som de kunde få till lunch i bilen. Allt blev helt galet och tumult men jag var så himla glad över att snart få träffa henne. Kändes verkligen helt overkligt och barnen fattade ingenting men var också helt uppspelta och glada.
Blev mycket kramandes på flygplatsen och sedan hem och droppa av hennes väskor och lägga barnen för nap-time. Vi fick lite tid att snacka om allt som hänt sedan vi sågs sist och hon hade med sig svenskt lösgodis som var så vansinnigt gott, har nog aldrig vattnats så mycket i munnen på mig förut som när hon drog upp den överfyllda godispåsen!
Efter barnen vaknat åkte vi till Baker Beach med barnen och Katta var hur glad som helst, jag också!:D
Katta däckade tidigt den kvällen. Direkt efter middagen och lite lösgodis o mys i min säng somnade hon mitt i en diskussion. Jag trodde hon gjorde någon slags "konst pause" i ett sätt att försöka förtydliga sitt budskap men när inget hände och jag hörde hur hon började andas långa djupa andetag förstod jag att det måste vara jetlagen!
Kvällsmys
Jag gottade till det lite ikväll med fruktsallad på solmogen mango, krispigt äpple och söta druvor med en skvätt citron saft på och en kaffe till det. Läser en bok som mormor skickade i födelsedagspresent, den kom idag så har bara läst några sidor av den än så länge. Den är väldigt roligt skriven, jag gillar språket i den. Tycker att den är fin och den endast ca 15x10 cm, så det är som en lite miniatyrbok. Tycker om den bara som en sak och det är ju till fördel att den är underhållande att läsa också;)
Det kom även andra väldigt fina saker i brevlådan till mig idag. Jag fick fantastiskt gulliga gratulationskort från mina fina kusiner Emmie & Elisa. De har ritat egna kort och skrivit på hos mormor som kom i samma kuvert som boken från mormor. Där låg även ett väldigt fint brev från mormor.
Min älskade, fina vän Gabbi har även skrivit ett otroligt fint kort till mig på min födelsedag. Vi skall ALLTID vara vänner Älsklingsbajsas!!!
MIN dag!
Jag vaknade av fantastisk skönsång, både på svenska och engelska och dessutom med en fantastiskt god födelsedagstårta och presenter skickade från Sverige!
Födelsedagen firades med tårta och uppvaktning på sängen på morgonen, det var otroligt mysigt, kändes nästan som hemma.
9 am hade jag skype date med mamma, Håkan, Clara och mormor. De hade gjort den traditionella födelsedagstårtan och ordnat med födelsedagsmiddag hemma trots att jag inte var där. Mamma sa "jag tänker inte gå miste om din födelsedagstårta bara för att du är borta i USA" :) Det var kul att ha videokonversation med dem, speciellt kul att se mormor som inte har en egen dator med skype, henne ringer jag bara och pratar. Kul det också är klart!
10 am hade jag skype date med pappa och Monica, det var också kul!
Därefter provade jag mina kläder som jag fick av mamma och mitt nya rouge som jag fick. Det är en jättefin varm mjuk ton, lite persiko som ser väldigt fräscht ut till den stora champagnefärgade sidenskjortan som jag fick av mami!
Sedan kom Kåres ryska kompis Olga på lunch. Vi hade en riktigt god lunch bestående av grillade tigerräkor och något som jag kallar för "sallad-salsa".
3 pm kom Lisa med tingeling-helium ballong och en fin presentpåse med 2 DVD-filmer, ett otroligt gulligt skrivet kort och en duschkräm. Vi hade kaffe och rester av morgontårtan. Sedan tog vi det lugnt och väntade på att klockan skulle bli 5 för då hade vi bestämt med grannen Larissa att gå ut till en bar för drinkar och middag.
Lisa gav även Derek ett väldigt gulligt födelsedagskort i efterskott som var ett presentkort på att hon skulle komma över och laga köttfärslimpa till honom för vi hade pratat om det dagen innan. Hon är himla gullig Lisa, blir kul att åka till Hawaii med henne! (Det har jag inte sagt men vi skall till Hawaii i början av maj, inget är bokat än så länge men snart så;))
Larissa kom över och vi gick till Lime Bar. Där var det fullt ös, helt galet och massor med ungdomar. Jättehög musik och alla var redan fulla vid 6-tiden och klängde på varandra. Det var en syn och vi blev helt ställda men tyckte det var kul. Vi gick in och beställde drinkar. Jag tog en Mojito som sedan blev 2 i kombination med en dubbel toast med bacon, ägg och pommes frittes som Derek beställde in för att det inte skulle gå snabbt utför. Jag föreslog nämligen att vi bara skulle ta fördrink där och sedan gå vidare till en lugnare restaurang för middag för det var så hög volym och brötigt på Lime Bar. Säkert kul för fest men inte för middag:)
Efter Lime Bar gick vi till Starbelly där det var riktigt mysigt rustikt. Där gick det att prata och vi delade 2 små sallader och 2 supergoda små spröda pizzor och rött vin. Jag fick mig min öl också, för den har varit efterlängtad.
Sedan hemåt och sängen. Lisa åkte hem med bilen, hon är 19 så kunde inte dricka ändå. Det var riktigt kul att Lisa var med som är i min ålder. Derek såg ut som en av ungdomarna på Lime Bar inte minst på det exalterade ansiktet men han ser så ung ut också. Han tyckte det var svinkul att vara på en klubb och var på riktigt partyhumör efter 2,5 år av blöjbyten! Larissa bjöd oss på Lime Bar och Derek betalade på Starbelly, det var väldigt gulligt av dem att ordna det för mig, jag är jättetacksam och jag hade en helt underbar födelsedag!
Dereks dag!
