Lovisas insatts
Mina fina, fina älsklingsvänner! Paula & Lovisa
Lovisa kontaktade Graham som var en av de två killarna som Paula åkte för att hälsa på i Kanada. Den andre killens namn är Zack och det var han som körde bilen. Jag och Lovisa ville höra vad som hände på riktigt när vi märkte att det började gå runt olika rykten om hur allt hade gått till. Vi ville få klarhet i det och se till att sprida, bland Paulas vänner som undrade, hur olyckan verkligen skedde. Lovisa kontaktade därför Graham som var evigt tacksam och glad att någon av Paulas vänner hört av sig och berättade alla detaljer om allt det hemska. Lovisa skrev sedan det här mailet och skickade till alla vänner som hon och Paula har gemensamt:
hej fina söta! <3
jag vet hur svårt och jobbigt det är för alla just nu, livet är så himla orättvist och jag tänker på er alla där hemma som inte har träffat paula på länge och som längtade så efter att få hem henne!!! jag umgicks mycket med henne här och jag kan säga att hon fortfarande var samma härliga person som hon alltid har varit och jag vet hur mycket hon saknade sina vänner där hemma, vi pratade ofta om det!
jag vet att många säkert undrar massor och har tusen frågor. och jag vet att många, även jag själv, har hört massa olika saker om vad som hände, och några kanske inte har hört nåt alls. jag har i alla fall pratat med paulas vän i kanada, som var där när det hände, och jag tänker att det är så viktigt för alla att veta vad som på riktigt hände och att det inte går runt massa historier som inte stämmer. så jag tar hela helgen från början, precis som han berättade.
paula kom till kanada på fredagen och blev upphämtad av hennes vän graham och hans roomie. på fredagen tog de det rätt lugnt, gick till nån bar och drack lite sen bara hängde liksom.
på lördagen var de på nån fest med massa vänner till honom och han sa att paula var så glad och de hade så kul, och alla tyckte så mycket om paula för den glada och spralliga personen hon var.
på söndagmorgon åt de god frukost i zac's, hennes andra vän, föräldrars hus och de hade trevligt och det var jättefint väder och de bestämde att de skulle åka till någons stuga allihopa ett par dagar och bara ha det bra. eftersom zac skulle börja jobba på tisdagen men inte de andra, så tog de två bilar. det bestämdes att paula skulle åka med zac.
så åkte de på söndagseftermiddagen runt 3. zac's bil körde först och graham, som var i bilen efter, sa att han såg inte själva kraschen men att när de kom runt kurvan såg de zac ute ur bilen som låg i diket/vid vägkanten. antagligen hade han bara tappat kontroll över bilen och kraschat in i något och bilen hade tumlat runt. det var ingen alkohol eller så inblandad! han lyckades ta sig ur med paula var fortfarande i bilen.
graham sa att han aldrig såg paula efter olyckan, men att zac och en del andra gjorde det.
hon sov inte när det hände, hon var glad och pratig som den paula vi känner och kommer ihåg in i det sista och hon dog omedelbart och behövde aldrig känna någon smärta.
graham poängterade hela tiden hur glad paula var hela helgen och hur bra de hade det, han sa att det var verkligen perfekt och precis så bra de hade tänkt sig och hon var så glad hela tiden. han tycker det är så viktigt att alla måste få veta att hon hade det så himla himla bra ända till slutet.
ay: block;" />
jag tänker att många säkert undrar vem som körde och hur det är med honom och vad som kommer hända. en del kanske även känner hat och ilska. så jag tänkte jag berättar lite om det med. han är just nu helt i chock och han kan inte riktigt komma ihåg allt som hände. bortsett från det så är han oskadd. han var på sjukhuset ett tag men är hemma nu. graham visste inte exakt vad som kommer hända med honom i framtiden, om han kommer bli straffad etc. men troligtvis kommer det bli något. som sagt så är zac helt traumatiserad och är helt utom sig av ånger och skuld och sorg och han tänker att det borde varit han.
jag vet att det kanske känns lättare att ha någon att skylla på och vara arg på. men, som jag sa till graham också, att jag personligen känner inget hat mot zac och jag hoppas att ingen annan ska göra det heller. jag tänker inte säga vad nån annan ska känna eller tycka men jag bara känner att det finns ingen mening att hata, det var en hemsk hemsk hemsk olycka och jag önskar för hela mitt liv att det inte var sant, men det är det och det viktigaste är att vi har varandra och tar hand om varandra. det är ingens fel och det hjälper inte att peka ut någon som skyldig. igen, jag vill inte säga vad ni ska känna och det är naturligtvis upp till var och en att hantera detta på sitt sätt.
detta är allt jag vet för tillfället och om någon annan vet något mer vad det gäller begravning osv så skulle jag uppskatta jättemycket om ni ville berätta!
jag vill också säga att jag vill inte på nåt som helst sätt göra någon upprörd med detta mejl och jag hoppas att ingen tar illa upp. det är absolut inte min mening. och jag vet att en del kanske säkert redan vet allt detta. jag bara tycker det är så viktigt att alla får veta och har samma bild. och jag tycker, precis som graham, att det är så viktigt och känns så skönt att få veta att hon hade det så bra hela helgen och hon var så glad och hade kul.
jag skickar detta till alla som jag vet som var nära paula, vet att det är fler men jag känner inte dem, så skicka gärna vidare.
som sagt, tänker massa på er! ta hand om varandra!!! massa kramar! <3
jag vet hur svårt och jobbigt det är för alla just nu, livet är så himla orättvist och jag tänker på er alla där hemma som inte har träffat paula på länge och som längtade så efter att få hem henne!!! jag umgicks mycket med henne här och jag kan säga att hon fortfarande var samma härliga person som hon alltid har varit och jag vet hur mycket hon saknade sina vänner där hemma, vi pratade ofta om det!
jag vet att många säkert undrar massor och har tusen frågor. och jag vet att många, även jag själv, har hört massa olika saker om vad som hände, och några kanske inte har hört nåt alls. jag har i alla fall pratat med paulas vän i kanada, som var där när det hände, och jag tänker att det är så viktigt för alla att veta vad som på riktigt hände och att det inte går runt massa historier som inte stämmer. så jag tar hela helgen från början, precis som han berättade.
paula kom till kanada på fredagen och blev upphämtad av hennes vän graham och hans roomie. på fredagen tog de det rätt lugnt, gick till nån bar och drack lite sen bara hängde liksom.
på lördagen var de på nån fest med massa vänner till honom och han sa att paula var så glad och de hade så kul, och alla tyckte så mycket om paula för den glada och spralliga personen hon var.
på söndagmorgon åt de god frukost i zac's, hennes andra vän, föräldrars hus och de hade trevligt och det var jättefint väder och de bestämde att de skulle åka till någons stuga allihopa ett par dagar och bara ha det bra. eftersom zac skulle börja jobba på tisdagen men inte de andra, så tog de två bilar. det bestämdes att paula skulle åka med zac.
så åkte de på söndagseftermiddagen runt 3. zac's bil körde först och graham, som var i bilen efter, sa att han såg inte själva kraschen men att när de kom runt kurvan såg de zac ute ur bilen som låg i diket/vid vägkanten. antagligen hade han bara tappat kontroll över bilen och kraschat in i något och bilen hade tumlat runt. det var ingen alkohol eller så inblandad! han lyckades ta sig ur med paula var fortfarande i bilen.
graham sa att han aldrig såg paula efter olyckan, men att zac och en del andra gjorde det.
hon sov inte när det hände, hon var glad och pratig som den paula vi känner och kommer ihåg in i det sista och hon dog omedelbart och behövde aldrig känna någon smärta.
graham poängterade hela tiden hur glad paula var hela helgen och hur bra de hade det, han sa att det var verkligen perfekt och precis så bra de hade tänkt sig och hon var så glad hela tiden. han tycker det är så viktigt att alla måste få veta att hon hade det så himla himla bra ända till slutet.
ay: block;" />
jag tänker att många säkert undrar vem som körde och hur det är med honom och vad som kommer hända. en del kanske även känner hat och ilska. så jag tänkte jag berättar lite om det med. han är just nu helt i chock och han kan inte riktigt komma ihåg allt som hände. bortsett från det så är han oskadd. han var på sjukhuset ett tag men är hemma nu. graham visste inte exakt vad som kommer hända med honom i framtiden, om han kommer bli straffad etc. men troligtvis kommer det bli något. som sagt så är zac helt traumatiserad och är helt utom sig av ånger och skuld och sorg och han tänker att det borde varit han.
jag vet att det kanske känns lättare att ha någon att skylla på och vara arg på. men, som jag sa till graham också, att jag personligen känner inget hat mot zac och jag hoppas att ingen annan ska göra det heller. jag tänker inte säga vad nån annan ska känna eller tycka men jag bara känner att det finns ingen mening att hata, det var en hemsk hemsk hemsk olycka och jag önskar för hela mitt liv att det inte var sant, men det är det och det viktigaste är att vi har varandra och tar hand om varandra. det är ingens fel och det hjälper inte att peka ut någon som skyldig. igen, jag vill inte säga vad ni ska känna och det är naturligtvis upp till var och en att hantera detta på sitt sätt.
detta är allt jag vet för tillfället och om någon annan vet något mer vad det gäller begravning osv så skulle jag uppskatta jättemycket om ni ville berätta!
jag vill också säga att jag vill inte på nåt som helst sätt göra någon upprörd med detta mejl och jag hoppas att ingen tar illa upp. det är absolut inte min mening. och jag vet att en del kanske säkert redan vet allt detta. jag bara tycker det är så viktigt att alla får veta och har samma bild. och jag tycker, precis som graham, att det är så viktigt och känns så skönt att få veta att hon hade det så bra hela helgen och hon var så glad och hade kul.
jag skickar detta till alla som jag vet som var nära paula, vet att det är fler men jag känner inte dem, så skicka gärna vidare.
som sagt, tänker massa på er! ta hand om varandra!!! massa kramar! <3
Det är vad Lovisa skrev vilket jag tycker var väldigt bra. Paula hade uppskattat det. Det som hände är helt förfärligt och det gör mig så rädd när jag inser hur snabbt allt kan förändras. Vi skulle ju bli gamla tillsammans, det här var inte menat att bli!
Kommentarer
Postat av: Gabbi
Tänker på dig och finns här för dig min Ebba! <3
Trackback
